Normalt tar det för en stockholmpendlare 1 timme att åka till arbetet. På grund av att tågen går snabbare 2006 än år 1956 så kan man idag pendla till arbetet i Stockholm från Uppsala, Enköping, Västerås, Strängnäs, Eskilstuna, Flen, Katrineholm, Nyköping och Norrköping.

Nya infrastrukturer byggs under jord

De första järnvägarna byggdes på banvall och den första tunnelbanan, som röda linjen, byggdes i stort i markplanet eller strax under. Vid byggandet av tunnelbanan i innerstan under 50- och 60-talen var man tvungna att riva hus och riva upp gator för att komma åt att bygga tunnelbanan uppifrån. Nyare tunnelbanor, som blå linjen till Järva, byggdes till allra största delen i sprängda tunnlar i berget, med fördelen att hus och gator som stod ovanpå kunde lämnas orörda.

Ett annat exempel är att Essingeleden, som byggdes på 60-talet för att leda vägtrafiken förbi Stockholm, till största delen går ovan mark, medan Södra Länken, som binder ihop E4:an med Värmdöleden, går i bergtunnlar. Nya trafikleder som diskuteras, som Värtalänken, planeras också gå i bergtunnlar under jord.

Orsaken till denna utveckling är inta bara att allmänheten blivit mer negativ till rivningar och ingrepp i Stadsmiljön, utan också att tunnelsprängningstekniken blivit allt effektivare och billigare. För biltrafiken tillkommer också att bilarna blivit allt renare och släpper ut allt mindre mängd hälsofarliga avgaser som måste ledas bort.

Man bygger vidare på befintlig infrastruktur

Ofta brukar framtidsförutsägelser gå ut på att allt är annorlunda, att man har rivit de mesta av det gamla och byggt helt nytt. Detta tror jag inte på, då ett sådant handlande blir alldeles för dyrt. Det mest kostnadseffektiva är att försöka ta vara på och bygga vidare på gamla strukturer och försöka anpassa dem till modern teknologi. Jag tror t.ex. att tunnelbanan kommer att vara kvar år 2056 och man har kanske t.o.m. byggt ut den till Täby och Nacka. Men tunnelbanetågen kommer år 2056 att vara förarlösa och köras av datorer.

Av vad jag sagt under avsnittet 2006, tror jag att de nya infrastrukturer som tillkommit mellan år 2006 och 2056 till största delen är förlagda i bergtunnlar under jord. År 2056 är det definitivt mycket enklare och billigare att spränga eller borra sig fram i berget under jord än att gå fram i markplanet med vägar och banor. Nya vägar som tillkommit mellan år 2006 och finns 2056, som Förbifart Stockholm och Österleden går alla under jord.

Förutsägelse; Magnetsvävbana i tunnel från Helsingfors och Köpenhamn till Stockholm år 2056.

Den tekniska utvecklingen skapar kommunikationer som går allt snabbare, även för tåg. Magnetsvävtåg går mycket fortare än vanliga tåg som rullar på hjul. Idag finns sådana i drift mellan Shanghai och denna stads flygplats och man har talat om att ha sådana mellan Hamburg och Berlin. Sådana tåg kräver nya specialbyggda banor. När jag ser bilder på hur sådana banor ser ut tror jag dock inte på det nuvarande konceptet: Sådana tåg är tänkta att fara fram på banviadukter som står på pelare. Förutom att vara dyra att bygga kan jag tänka mig vilka enorma svårigheter det kommer att bli att försöka dra fram sådana banor så spikrakt som möjligt genom tätbebyggda storstäder som Hamburg och Berlin. För att jag skall tro på sådana banor i framtiden måste de flytta ner i borrade tunnlar i berget under jord. I framtiden blir det ännu billigare och enklare att borra tunnlar i berg än att bygga banor ovan mark, och dessutom blir man i det närmaste oberoende av om det är vatten eller torr mark ovanför berget man borrar i. Dessutom är man år 2056 ännu bättre på att undersöka de bergsformationer man skall gå fram genom, så att man kan gå under lersänkor och undvika sprickzoner, som hallandstunneln fastnat i.

Jag förutspår (för att hedra vår kurs Tillstånd och Trender) att år 2056 kommer en sådan bana att invigas: En bana som går mellan Hamburg och S:t Petersburg under Femarn Bält, Öresund, Ålandshav och Skärgårdshavet med stopp på vägen i bl.a. Köpenhamn, Stockholm och Helsingfors. Restiden mellan dessa Nordiska huvudstäder ligger då på under 1 timme. Hur sådana magnetsvävtåg kan se ut illustreras i denna figur:

Framtidens biltrafik kännetecknas av avgiftsbeläggning och flexibilitet

Eftersom utvecklingen är att effektiviteten i energisystem hela tiden ökar, kommer bilarna år 2056 att ha högre verkningsgrad än idag och därför vara bränslesnålare. År 2056 kanske de drar endast 0,4 l bensinekvivalenter per mil. Dessutom kommer de att vara flexiblare, med datorstyrda motorer, som gör att de kan köras på nästan vilka bränslen som helst. Då man inte kan betala för vägarna med skatt på bensinen, kommer men att bli direkt debiterad för alla vägsträckor man åker på. Detta sköts år 2056 genom att varje bil måste ha en transponder med GPS, som kommunicerar med väghållarnas datorer, som sedan skickar ut månatliga fakturor till alla bilägare.