Miljöbyrån, Ålands Landskapsstyrelse

Erik Levlin, Miljöutredare, den 8 februari 2003
Åländsk utredningsserie 2003:2, ISSN 0357-735X.

 

Bedömning av utsläpp av växthusgaser och andra

luftföroreningar på Åland

 

Innehållsförteckning

 

Sammanställning av luftföroreningsutsläpp. 1

Global Uppvärmning ”Växthuseffekten”. 2

Luftutsläppsberäkning med emissionsfaktorer 5

Vägtrafik. 5

Sjötrafik. 6

Avlopp och avfall 11

Uppvärmning och elkraftproduktion. 14

Jordbrukets djurhållning och gödselhantering. 17

Övrig oljeförbränning. 18

 

Sammanställning av luftföroreningsutsläpp

 

Tabell 1. Utsläpp på Åland av föroreningar (ton/år) till luft fördelat på utsläppskällor år 2001.

 

Koldioxid

CO2 ton/år

Kolmono-oxid

CO ton/år

Kolväten ton/år

Kväveoxider ton/år

Svavel-dioxid

SO2 ton/år

 

Metan

CH4

Övriga

NMVOC*

Lustgas

N2O

Övriga

NOX

Avlopp och avfall

4 658

0,97

609

16

7,03

0, 86

0,41

El och värme

84 056

94,9

11,7

20,3

4,51

101

96,4

Vägtrafik

49 501

1 795

13,4

203

7,67

331

1,15

Övrigt**

18 900

10,7

625

0,64

68,0

10,7

6,41

Total

157 116

1 902

1259

239

87,6

444

104

Sjötrafik

268 715

121

3,60

10,8

7,20

2 225

835

Total

425 826

2 023

1263

250

94,8

2 661

939

* NMVOC, (Non Metane Volatile Organic Carbon) är andra kolväten än metan.

** Metan kommer från lantbrukets djurhållning, lustgas från lantbrukets gödselhantering och övrigt från oljeförbränning för arbetsredskap och industriella processer.

 

Utsläpp av föroreningar till luft på Åland fördelat på olika utsläppskällor redovisas i tabell 1. Dessa är beräknade genom att utsläppen beräknats från olika samhällssektorer som vägtrafik, sjötrafik, el- och värmeproduktion, avlopps- och avfallshantering samt jordbruk och industri. Dessa beräkningar redovisas i separata kapitel för de olika sektorerna. Dessutom finns ett kapitel om de emissionsfaktorer som kan användas för att beräkna utsläpp av luftföroreningar. Av de redovisade luftföroreningarna bidrar koldioxid CO2, metan CH4 och dikväveoxid N2O till klimatförändring genom global uppvärmning, kallat ”växthuseffekten”. Utsläpp av dessa gaser redovisas i nästa kapitel. Andra föroreningar som kväveoxider och svaveldioxid skapar surt regn genom att de i atmosfären oxideras till salpetersyra respektive svavelsyra.

 

Diagrammet i figur 1 visar CO2-utsläpp per capita för Åland, jämfört med andra länder. Koldi­oxidutsläpp per capita för Åland är 16,4 ton/år, varav 6,1 ton/år (37 %) är från utsläpp från andra källor än sjöfarten. Om enbart utsläpp från land räknas, är åländska utsläpp relativt låga jämfört med andra länder. Till detta bidrar att Åland inte har större tung industri, elkraften importeras till större delen och transporter sker till större del sjöledes. Dock, om utsläpp från sjötrafiken i farleder på åländskt vatten inkluderas, är åländska utsläpp räknat per capita höga jämfört med andra länder. Största delen av sjötransporterna utgörs dock av genomfartstrafik mellan Sverige och Finland.

Figur 1. CO2 utsläpp per capita för Åland och andra länder.

 

Global Uppvärmning ”Växthuseffekten”

 

GWP, Global UppvärmningsPotential.

Växthusgaser som koldioxid CO2, metan CH4 och dikväveoxid N2O absorberar värmeutstrålningen från jordytan, vilket medför att en ökad halt växthusgaser i atmosfären gör att världens medeltemperatur ökar. Hur stor uppvärmning som en gas åstadkommer beror på dess förmåga att absorbera värmestrålning och hur länge den stannar i atmosfären innan den försvinner. Detta uttrycks i GWP, Global UppvärmningsPotential, som gasens uppvärmningseffekt relativt uppvär­mningseffekten för koldioxid. De viktigaste växthusgaserna med globala uppvärmningspotentialer i CO2 ekvivalenter visas i tabell 2, och kan beräknas med formeln:

 

GWP (i ton CO2-ekvivalenter)  =  ton CO2 + 23 x ton CH4 + 296 x ton N2O + 22 200 x ton SF6

 

Den dominerande bidraget i Europa till den globala uppvärmningen, 80 %, utgörs av CO2-utsläpp. Utsläpp av CH4 och N2O bidrar vardera med 10 % i CO2-ekvivalenter. Utsläppen av övriga växthusgaser som HFC (fluorkolväten), FC (fluorkarboner) och svavelhexafluorid SF6 är så små att de, trots ofta höga globala uppvärmningspotentialer, tillsammans bidrar med mindre än 1 % i CO2-ekvivalenter. Uppvärmningspotentialerna för kol-fluorföreningar som fluorkolväten och fluorkar­boner är högst varierande beroende på den kemiska formeln för den specifika föreningen.

 

Tabell 2. De viktigaste växthusgaserna med globala uppvärmningspotentialer (GWP100) i CO2-ekvivalenter och dominerande utsläppskällor.

Växthusgas

GWP1001

Dominerande utsläppskälla2

 

Koldioxid (CO2)

1

Förbränning av fossila bränslen

Trafik och uppvärmning

Dikväveoxid (N2O)

296

Gödslad jordbruksmark

Lantbruk

Metan (CH4)

23

Utsöndring från idisslande boskap
Läckage från avfallsdeponier

Lantbruk och Avfallshantering

HFC (fluorkolväten)

Beror på typ av förening

Läckage från kylskåp, värmepumpar m m

 

FC (fluorkarboner)

Föroreningar vid aluminiumframställning

 

Svavelhexafluorid (SF6)

22 200

Läckage från tyngre elektrisk apparatur

 

1 GWP100 (Global Warming Potential) Global uppvärmningspotential i CO2-ekvivalenter i ett hundraårsperspektiv,
Källa: IPCC Intergovernmental Panel on Climate Change. Work group 1, Third Assessment Report (http://www.ipcc.ch/pub/wg1TARtechsum.pdf, Tabell 3 sid. 47)

2 Statens Naturvårdsverk (http://www.naturvardsverket.se/dokument/fororen/klimat/vaxthus.html)

 

 

Växthusgaser från Åland

Utsläpp av växthusgaser från Åland visas tabell 3. Utöver i tabell 1 redovisade luftföroreningar bidrar även emissioner av fluorkolföreningar till den globala uppvärmningen. Läckage från kylskåp, värmepumpar och tyngre elektrisk apparatur förekommer även på Åland, men bidraget till den globala uppvärmningen kan uppskattas till 1%. Aluminiumframställning som är en viktig källa för fluorkarboner förekommer inte på Åland. Utifrån utsläppsstatistik redovisade för Finland[1] och Sverige[2] uppskattas utsläppen av HFC till 100 kg CO2-ekvivalenter per invånare, FC till 2 kg CO2-ekvivalenter per invånare och SF6 till 0 kg CO2-ekvivalenter per invånare. Finlands 5,2 miljoner invånare redovisar större utsläpp per invånare än Sveriges 8,9 miljoner. Detta ger ett tillskott för Åland på 2652 ton CO2-ekvivalenter och en totalsumma på 471 952 ton CO2-ekvivalenter (201 987 ton CO2-ekvivalenter exklusive sjöfart).

 

Tabell 3. De 6 växthusgaserna med utsläpp till luft från Åland inkl sjöfart för år 2001.

Växthusgas

Utsläpp från Åland

GWP100 (CO2-ekvivalenter)

Koldioxid (CO2)

425 826 ton

425 826 ton

Metan (CH4)

1263 ton

29 047 ton

Dikväveoxid (N2O)

95 ton

28 069 ton

HFC (fluorkolväten)

100 kg CO2-ekv/inv.

2 600 ton

FC (fluorkarboner)

2 kg CO2-ekv/inv.

52 ton

Svavelhexafluorid (SF6)

0 kg CO2-ekv/inv.

0 ton

Summa

 

485 594 ton

 

Den globala uppvärmningspotentialen, GWP, för utsläpp av luftföroreningarna fördelat på olika utsläppskällor och växthusgaserna koldioxid, metan och lustgas redovisas i tabell 4. Figur 2 visar den procentuella fördelning på olika utsläppskällor och växthusgaser. När andra gaser än koldioxid, där sjöfarten står för 64 %, tas med i beräkningen medför de stora emissionerna av metan och lustgas från jordbruket att sjöfartens bidrag till den globala uppvärmningspotentialen blir ca 58 %. Sjötrafikens stora bidrag ger dock att för Åland står koldioxiden för 90 % av den globala uppvärm­ningspotentialen jämfört med 80 % som är koldioxidens totala bidrag till uppvärmningspotentialen.

 

Tabell 4. Global uppvärmningspotential, GWP, i ton CO2–ekvivalenter, fördelad på bidrag från olika växthusgaser och utsläppskällor

 

Koldioxid

CO2

Metan

CH4

Lustgas, dikväve-oxid N2O

GWP

Per

Capita

 

Ton/år

ton/år

GWP

ton/år

GWP

Avlopp och avfall

4 658

609

8 146

8,02

2 375

20 754

0,80

El och värme

84 056

11,7

268

4,51

1 334

85 685

3,29
Vägtrafik

49 501

13,4

307

7,67

2 269

52 078

2,00
Jordbruk*

—

625

14 368

68,0

20 128

53 527

1,33
Övrig oljeförbränning

18 900

0,21

5

0,43

126

19 031

0,73
Från land

157 116

1259

28 964

88,6

26 231

212 017

8,15

Sjötrafik

268 710

3,60

82,8

7,20

2 132

270 925

10,42

Total

425 826

1263

29 047

94,8

28 069

482 942

18,57

*Metan kommer från djurhållning och lustgas från gödselhantering. Jordbrukets oljeförbränning är ej inräknad.

 

 

Figur 2. Global uppvärmning fördelat på utsläppskällor och växthusgaser för Åland 2001.

 

Tabell 5 visar den globala uppvärmningspotentialen fördelat på sektorerna transport, hushåll, lantbruk och industri. Transport är en summering av vägtrafik och sjötrafik. I hushåll ingår 75 % av el och värme samt avlopp och avfall. Enligt tabell 22 utgör bostadshus 67 % av den totala byggnadsytan. Den offentliga sektorn lokaler som skolor och sjukhus har fördelats på de övriga sektorerna varvid hushållens andel ökats från 65 % till 75 %. Utnyttjandet av avlopp och avfall förväntas motsvara lokalanvändningen varvid hushållens andel räknats till 75 %. I rubriken lantbruk ingår metan från djurhållning och lustgas från gödselhantering 10 % av el, värme, avlopp och avfall samt 20 % av övrig oljeförbrukning. Övrigt har räknats till industrin, vilket är 15 % av el, värme, avlopp och avfall, 80 % av övrig oljeförbrukning samt emissioner från användning av fluorkolföreningar.

 

Tabell 5. Global uppvärmningspotential, GWP, i ton CO2–ekvivalenter, fördelat på transport, hushåll, lantbruk och industrin.

 

GWP (CO2-ekv.)

CO2-ekv./capita

CO2-ekv./BNP

Transport

323002 ton

12,42 ton/inv.

395,35 ton/MEUR

Hushåll

79809 ton

3,07 ton/inv.

97,69 ton/MEUR

Lantbruk

48917 ton

1,88 ton/inv.

59,87 ton/MEUR

Industri

33865 ton

1,30 ton/inv.

41,45 ton/MEUR

 

Luftutsläppsberäkning med emissionsfaktorer

 

För att bedöma emission av luftföroreningar som CH4, N2O, NOX, CO och SO2 kan emissions­faktorer användas om inga andra uppgifter finns om utsläppets storlek. Utsläpp av CO2 och SO2 kan beräknas från bränslets kol och svavelinnehåll. Förbränningstemperaturen samt bränslets kväve­innehåll bestämmer NOX-utsläpp, varvid högre temperatur ger mer NOX. Utsläpp av NOX och SO2 kan dock reduceras genom rökgasrening. Om inga mätningar på utsläpp av föroreningar kan utsläpp av en förorening uppskattas genom att den förbrukade mängden bränsle multipliceras med en emissionsfaktor. De emissionsfaktorer som används baseras på erfarenhet av hur mycket föroreningar som vanligtvis bildas t.ex. vid förbränning och hur mycket som tas bort genom rening. Emissionsfaktorer som används i olika länder kan därför variera betydligt. Nedanstående Tabell 6 visar emissionsfaktorer för uppvärmning genom oljeförbränning från Naturvårdsverket och SCB i Sverige, jämfört med emissionsfaktorer från Storbritannien och USA. I denna studie används om inga andra uppgifter finns tillgängliga Naturvårdsverket och SCB faktorer. Dessa är uppdelade på olika bränslen och användningsområden. För CO2, CH4, N2O och NMVOC (andra kolväten än metan), finns faktorer för användning för 1; Industri, 2; Bostäder, 3; Fjärrvärme och 4; El, och för NOX, CO och SO2 för 1; Gasturbin och dieseldrift, 2; Bostäder, service m.m. och 3; Övrig förbrukning.

 

Tabell 6. Exempel på emissionsfaktorer som används för beräkning av utsläpp till luft från uppvärmning i Sverige1, i UK, Storbritannien2, samt i USA för metan och dikväveoxid3.

 

CO2

CH4

N2O

NOX

CO

SO2

NMVOC

Lätt eldningsolja, egen panna                    kg/GJ

75,3

0,001

0,002

0,05

0,05

0,03

0,002

                                             kg/ton (42,4 GJ/ton)

3193

0,042

0,085

2,12

2,12

1,27

0,085

Tung eldningsolja, fjärrvärme                     kg/GJ

76,2

0,002

0,005

0,10

0,025

0,18

0,003

                                             kg/ton (42,4 GJ/ton)

3225

0,085

0,212

4,24

1,06

7,62

0,127

UK Burning oil, domestic                          kg/ton

3150

0,309

0,027

2,21

0,16

0,42

0,133

US EPA                                                  kg/GJ

 

0,01

0,006

 

 

 

 

1.                 Naturvårdsverket och SCB, Utsläpp till luft i Sverige. Serie MI 18 – Miljövård SM 0201 ISSN 1403-8978. (http://www.scb.se/sm/MI18SM0201.pdf)

2.                 UK Greenhouse Gas, Inventory,1990 to 2000, Annual Report for submission under the Framework Convention on Climate Change, (http://www.aeat.co.uk/netcen/airqual/naei/annreport/annrep99/)

3.                 USA EPA (Environmental Protection Agency) 430-R-02-003, Inventory of U.S. Greenhouse Gas Emissions and Sinks: 1990-2000.

 

Vägtrafik

 

Vägtrafikens bidrag till luftutsläpp på Åland kan bedömas med utgångspunkt från en modell över vägtrafikemissioner i Finland framtagna av VTT[3]. Tabell 7 visar vägtrafikemissioner 2001. Resultaten finns även fördelad på olika fordonsslag, varav man kan räkna ut fördelningen på diesel och bensin (se tabell 8).

 

Tabell 7. Vägtrafikemissioner (ton/år) i Finland 2001.

 

CO

HC*

NOx

PM*

CH4

N2O

SO2

CO2

Bränsle

Mkm/år

Huvudvägar

164 298

22 191

23 125

1 420

828

490

97

4 393 338

1 399 293

16 672,440

Matarvägar

156 043

17 909

52 062

2 466

1 616

950

126

6 638 915

2 113 139

31 646,720

Total

320 341

40 100

75 187

3 886

2 443

1439

224

11 032 252

3 512 432

48 319,160

Källa: LIISA 2001.1 Calculation Software VTT. *HC är kolväten och PM är luftburna partiklar.

 

Tabell 8. Vägtrafikemissioner (ton/år) i Finland 2001 fördelat på drivmedel.

 

CO

HC*

NOx

PM*

CH4

N2O*

SO2

CO2

Bränsle

Mkm/år

Diesel:

19 267

5 940

41 612

3 757

287

251

55

5 744 052

1 824 709

13 744,597

Ej diesel:

301 074

34 160

33 575

128

2 157

1188

169

5 288 199

1 687 722

34 574,563

Total:

320 341

40 100

75 187

3 885

2 444

1439

224

11 032 251

3 512 431

48 319,160

Källa: LIISA 2001.1 Calculation Software VTT *HC är kolväten och PM är luftburna partiklar.

 

Diesel används mer i tyngre fordon som lastbilar och bussar medan ej diesel är bensin som mest används i personbilar. Bränsleförbrukning per km är 0,15 liter för diesel och 0,07 liter för ej diesel. På Åland såldes år 2001 7180 m3 dieselolja (6067 ton) och 14217 m3 bensin (10663 ton). En del av bensinen används för arbetsmaskiner och båtar, i Finland 4 % respektive 2,7 % (Kari Mäkelä, VTT Building and Transport). Användning av småbåtar är större på Åland än i Finland, varför användningen till båtar uppskattas till 5 %. Bensinförbrukningen för fordonstrafik reduceras därför med 9 %, vilket blir 9703 ton. På Åland används för drivmedel mer bensin (62 %) än diesel (38 %), medan i riket används mer diesel (52 %) än bensin. Skillnaden beror på att en stor del av Ålands transporter sker som sjötrafik med färjor, vilket i större utsträckning reducerar de tyngre transporterna som oftare sker över längre distanser än resor med personbil. En uppskattning för Åland (se tabell 9) erhålls om siffrorna i tabell 8 räknas om för de mängder drivmedel som distribueras på Åland. I tabellen redovisas utsläpp av CO, HC, NOx, PM, CH4, N2O, SO2 och CO2, varvid HC är kolväten och PM är luftburna partiklar. I rapporten i övrigt redovisas kolväten som metan CH4 och övriga kolväten NMVOC, varvid halten NMVOC är halten HC reducerad med metanhalten. Den globala uppvärmningspotentialen från vägtrafiken kan beräknas till 52 158 ton CO2-ekvivalenter.

 

Tabell 9. Beräkning av vägtrafikemissioner (ton/år) för Åland 2001 baserad på mängd drivmedel.

 

CO

HC*

NOx

PM*

CH4

N2O

SO2

CO2

Bränsle

Mkm/år

Diesel

64

20

138

12,49

0,95

0,83

0,18

19 098

6 067

45,700

Ej diesel

1 731

196

193

0,74

12,40

6,83

0,97

30 403

9 703

198,775

Total

1 795

216

331

13,23

13,35

7,67

1,15

49 501

15 770

244,475

*HC är kolväten och PM är luftburna partiklar.

 

Sjötrafik

 

Även om sjötrafiken spelar en stor betydelse för Ålands egna transporter utgör sjötransporterna på farleder på åländskt vatten till största delen av genomfartstrafik för transporter mellan Sverige och Finland. Det kan därför diskuteras hur stor andel av sjötrafikens utsläpp som skall räknas till Åland. Tabell 10 och figur 3 visar sjörutter med reguljär fartygstrafik som passerar Åland. Det finns även planer på att rutten Kapellskär – Paldiski skall gå in till Mariehamn när Estland blir medlem i EU. För trafiken till hamnar i Åbo och Nådendal som inte kommer från Sverige finns det andra farleder som inte passerar Åland (se figur 3). Farleden från Nådendal via Utö har ett djup på 13 m, medan farleden västerut genom Åland har ett djup på 9 m. Enligt Sjöfartsverket[4] var trafiken 1998 på farleden från Åbo och Nådendal till Nagu 7500 – 10 300 fartygpassager. På farleden från Nagu västerut genom Åland var trafiken 5000 – 7500 passager. Farleden från Nagu söderut via Utö passerades av 2000 – 5000 fartyg, farlederna mot nordväst från Nagu samt mot sydost öster om Nagu av 700 – 2000 fartyg och den östvästliga farleden norr om Utö av färre än 200 fartyg. Enligt tabell 10 trafikeras farleden från Långnäs till Nagu med 7026 fartygspassager per år och från Långnäs mot Mariehamn av 6402 passager, vilket ligger inom det intervall som uppgivits av Sjöfartsverket.

 

Tabell 10. Rutter och rederier för färjetrafik som passerar åländskt vatten 2001.

Rutt

Rederi

Antal fartyg

Turer/år (v är veckor och t är turer)

Grisslehamn – Eckerö

Eckerölinjen

2(22v), 1(30v)

2232 = 9v x 70t + 13v x 54t + 30v x 30t

Kapellskär – Mariehamn

Viking Line

1

1802 = 12v x 28t + 9v x 42t + 34v x 32t

Kapellskär – Nådendal

FinnLink

3

2080 = 52v x 40t

Långnäs – Nådendal

Lillgaard

1

624 = 52v x 12t

Stockholm – Mariehamn – Helsingfors

Silja Line

2

728 = 52v x 14t

 

Viking Line

2

728 = 52v x 14t

Stockholm – Mariehamn – Åbo

SeaWind

2

1284 = 9v x 28t + 43v x 24t

/Kapellskär     /Långnäs

Silja Line

2

1456 = 52v x 28t

 

Viking Line

3(9v) 2(43v)

1582 = 9v x 42t + 43v x 28t

Stockholm – Mariehamn (kryssning)

Birka Line

1

728 = 52v x 14t

 

Viking Line

1(42v)

588 = 42v x 14t

 

Ånedinlinjen

1

728 = 52v x 14t

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Figur 3. Sjörutter och hamnar för reguljär fartygstrafik som passerar Åland  .

(Övriga farleder i Skärgårdshavet med djup på minst 7,5 meter  )

 

Silja Line

Silja Line har 4 fartyg i trafik mellan Finland och Sverige, 2 på rutten Åbo–Åland–Stockholm/Kapellskär och 2 på rutten Helsingfors–Mariehamn–Stockholm. Utsläpp från Silja Lines fartyg redovisas i Silja Lines miljöredovisning. Tabell 11 visar fördelning av utsläpp av NOX, SO2 och CO2 för de rutter som passerar Åland. Fartygen använder en tjockolja med en svavelhalt som inte överstiger 0,5 % och en dieselolja med en svavelhalt som inte överstiger 0,2 %. På Silja Europa och Silja Festival har katalysatorer installerats på huvudmotorerna som reducerar NOx-utsläpp från 17 till under 1 g/kWh. Vatteninjektionsteknik har installerats på Silja Serenades och Silja Symphonys huvudmotorer, vilket reducerar NOx-utsläpp till ca 5,5 g/kWh.

 

Tabell 11. Silja Lines rutter som passerar Åland med fartyg och redovisade emissioner 2001 fördelade på finländskt och svenskt vatten.

                        NOX (ton)     SO2 (ton)      CO2 (ton)

1 Helsingfors–Mariehamn–Stockholm

█ Finland             1 160              333          105 500

█ Sverige               340              104            33 000

2 Åbo–Åland–Stockholm/Kapellskär

█ Finland               700              338            84 700

█ Sverige               330              142            67 600

 

Helsingfors–Mariehamn–Stockholm

Åbo–Åland–Stockholm/Kapellskär

 

 

Silja Serenade

Silja Symphony

Silja Europa

Silja Festival

Summa

BRT, ton

58 376

58 377

59 912

34 414

211 079

Källa: Silja Lines miljöredovisning (http://www.silja.com/investorsv/miljoredovisning.pdf).

 

Av den finländska delen av rutten Åbo–Åland–Stockholm/Kapellskär som går igenom Skärgårds­havet, ligger 63 % (111 km) på den åländska sidan väster om Skiftet. Rutten Helsingfors – Mariehamn – Stockholm går på gränsen till finländskt territorialvatten söder om Skärgårdshavet, varvid 38 % av sträckningen (133 km) ligger väster om Utö. Om sträckningen som går på åländskt vatten räknas från en punkt där rutten böjer av norrut för att gå in till Mariehamn, går 20 % av sträckan (84 km) på åländskt vatten. Utifrån detta kan utsläpp på åländskt vatten beräknas (se tabell 12).

 

Tabell 12. Silja Lines emissioner av luftföroreningar på åländskt vatten 2001.

Rutt

Åländskt vatten

Olja*

CO2

SO2

NOX

Helsingfors–Mariehamn–Stockholm

20 %

6 698 ton

21 100 ton

67 ton

232 ton

Åbo–Åland–Stockholm/Kapellskär

63 %

16 940 ton

53 361 ton

213 ton

441 ton

Summa

 

23 638 ton

74 461 ton

280 ton

673 ton

* Oljeförbrukningen beräknas ur utsläpp av koldioxid (ton olja = ton CO2/3,15).

 

Viking Line

Från Viking Line har en redovisning erhållits av emissioner av luftföroreningar på åländskt vatten på totalt 75 109 ton CO2 (se tabell 13). Viking Line har 6 fartyg som trafikerar åländskt vatten. Utöver fyra fartyg som går samma rutter som Siljas som släpper ut 66 944 ton CO2 (jämfört med Siljas 74 461 ton), skall läggas emissioner från Rosella och Ålandsfärjan. Rosella går i kryssningstrafik Stockholm–Mariehamn förutom 9 veckor under sommaren då den går rutten Kapellskär–Åland–Åbo. Ålandsfärjan går rutten Kapellskär–Mariehamn vår och höst 34 turer/vecka 42 turer/vecka 9 veckor under sommaren och 3 månader under vintern 28 turer/vecka. Siljas 4 fartyg är dock större (totalt 211 079 ton BRT) än Vikings 6 fartyg (totalt 165 695 ton BRT).

 

Tabell 13. Viking lines redovisade emissioner av luftföroreningar på åländskt vatten 2001.

Fartyg

Rutt

BRT
ton

Olja*
ton

CO2
ton

NOx
ton

CO
ton

SOx
ton

HC
ton

PM
ton

Amorella

Stockholm-Åbo

34 384

7931

24983

416

23

79

3

9

Isabella

Stockholm-Åbo

34 937

8793

27699

461

25

89

3

10

 

Stockholm-Åbo

69 321

16724

52682

877

48

168

6

19

Gabriella

Stockholm-Helsingfors

35 492

2354

7415

124

7

24

1

3

Mariella

Stockholm-Helsingfors

37 860

2174

6847

59

6

22

1

2

 

Stockholm-Helsingfors

73 352

4528

14262

183

13

46

2

5

Rosella

 

16 850

1677

5283

88

5

13

1

2

Ålandsfärjan

Kapellskär-Mariehamn

6 172

915

2882

48

3

5

0

1

Totalt

 

165 695

23844

75109

1196

68

231

8

27

* Oljeförbrukningen beräknas ur utsläpp av koldioxid (ton olja = ton CO2/3,15).

Källa: Viking Line

 

Övrig trafik

Birka Line kryssar med fartyget Birka Princess (BRT 22412) mellan Stockholm och Mariehamn. Den redovisade oljeförbrukningen framgår av tabell 14. Katalytisk avgasrening på samtliga motorer vilket reducerar kväveoxiderna i avgaserna ned till 0,54 g/kWh och användning av lågsvavligt bränsle medför låga utsläpp av svavel och kväveföroreningar.

 

Tabell 14. Birka Lines redovisade oljeförbrukning och utsläpp av luftföroreningar 2001.

 

Bränsle

NOX

SOX

CO2

Totalt

8306 m3

6977 ton

20 ton

30 ton

25713 ton

Åländskt vatten (25 %)

2077 m3

1744 ton

5 ton

7,5 ton

6428 ton

Källa: Birka Lines årsredovisning (http://www.birka.se/birka/22251%20Arsredovisning%202001.pdf).

 

SeaWind Line trafikerar sträckan Stockholm–Långnäs–Åbo med 2 fartyg SeaWind och SkyWind 12 avgångar i veckan från Stockholm och Åbo, samt 2 månader under sommar fyra avgångar varje dag, vilket ger 3,5 passager/dag. Den redovisade oljeförbrukningen framgår av tabell 15.

 

Tabell 15. SeaWind Lines redovisade oljeförbrukning (ton) och svavelinnehåll (ton) 2002.

 

SeaWind

SkyWind

Totalt

Svavel (ton)

Tjockolja, ton (0,5 % svavel)

9000

13000

22000

110

Gasolja, ton (0,2 % svavel)

250

500

750

1,5

Summa

9250

13500

22750

111,5

Varav på åländskt vatten (40 %)

3700

5400

9100

44,6

 

Eckerölinjen kör rutten Eckerö–Grisslehamn 46 turer/vecka (9 veckor 70 turer/vecka, 13 veckor 54 turer/vecka och övriga veckor 36 turer/vecka) och förbrukade 5147 m3 brännolja år 2001. På sommaren går det två fartyg Roslagen (BRT 6652) och Alandia (BRT 6754), och ett fartyg vintertid. Oljan är av kvalitet WRD med mindre än 0,5 % svavelhalt. 60 % av förbrukningen kan räknas till åländskt vatten. Lillgaard trafikerar rutten Långnäs–Nådendal (36 % av sträckan ligger på åländskt vatten) 1 ggr/dygn 6 dagar i veckan med Fjärdvägen (BRT 6040) och förbrukar 7400 liter/dygn lätt brännolja av kvalitet Ekopoc. Skärgårdstrafiken som trafikerar östra Åland och Skärgårdshavet med tio färjor (se figur 4), förbrukade 6 181 ton (7 358 m3) år 2001. Bränsleförbrukningen för de frigående färjor Alfågeln (BRT 1469), Ejdern (BRT 486), Gudingen (BRT 961), Knipan (BRT 854), Doppingen, Viggen (BRT 1512) och Skiftet (BRT 961) var 7 146 708 liter. Grisslan som drivs av Kumlinge Skärgårdstrafik förbrukade 211 690 liter. Till detta tillkommer bränsleförbrukningen för linfärjorna.

 

Viking och Silja Lines trafik på rutten Helsingfors–Mariehamn–Stockholm förbrukar tillsammans 11 226 ton olja. Den största delen av sjötrafikens oljeförbrukning (ca 60 000 ton), och därav följande emissioner, står dock trafiken genom Skärgårdshavet på rutten Åbo/Nådendal–Åland–Stockholm/Kapellskär för. Denna rutt trafikeras av Viking, Silja, Sea Wind och Lillgard, samt även av Finnlink (Kapellskär–Nådendal). Utifrån SeaWinds förbrukning för 3,5 passager/dag uppskattas FinnLink (3 fartyg och 5,7 passager/dag) förbruka ca 14 800 ton olja, vilket ger en total förbrukning för fartygstrafik på 82 700 ton olja. För ca 5 år sedan använde FinnLink en bunkerolja med 2,2 % svavel[5], vilket ger att FinnLink skulle bidra med 652 ton svaveldioxid.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Figur 4. Farleder med reguljär sjötrafik i östra Åland och skärgårdshavet.

(Skärgårdstrafiken , Farleden Åbo/Nådendal–Åland–Stockholm/Kapellskär  ).

 

Totalt

Utifrån en sammanräkning av oljeförbrukningen till 82 700 ton uppskattas totala oljeförbrukningen för sjötrafiken uppskattas till 85 000 ton olja. Med Naturvårdsverket och SCB:s emissionsfaktorer som används i Sverige kan utsläpp från sjötrafiken beräknas (se tabell 16)

 

Tabell 16. Beräkning av sjötrafikemissioner (ton/år) för Åland baserad på mängd drivmedel 2001.

 

Olja ton

CO2 ton

SO2 ton

NOX ton

CH4 ton

N2O ton

CO ton

GWP

Birka Line

1 744

6 428

8

5

0,074*

0,148*

1,48*

6474

Eckerölinjen

2 594

8 171

26

22*

0,110*

0,220*

2,20*

6 867

Lillgaard

817

2 574

8

7*

0,035*

0,069*

0,69*

2 595

SeaWind Line

9 100

28 665

89

77*

0,386*

0,771*

7,71*

28 905

Silja Line

23 638

74 461

280

673

1,002*

2,003*

20*